Och jag saknar Elina så mycket att jag får ont i magen...
24 september 2009
Hormoner är inte något att leka med!
Under den senaste veckan så har hormoner verkligen sköljt över mig som vågor lite då och då. Det var längesen jag kände så här... på surströmmingsfesten så gick jag från att vara jätteglad till jätteledsen på 2 sekunder av oförklarig anledning och de här dagarna har verkligen känts ensamma, fastän jag vet att det inte alls är sant. Som att jag måste se till att alla grejer är inhandlade till bebis, för att annars kommer det aldrig hända. Och kramar inte Henrik mig en gång i halvtimmen så får jag för mig att det är något som är fel. Ibland kan jag t.om. stänga av och bli jättekall bara för att jag inte ska bli sårad ifall inte han skulle vilja stanna kvar hos oss sen... kan ni förstå hur jobbigt det här är? Och jag kan inte förklara vad som framkallar alla dessa känslor, förutom graviditeten då som jag hoppas att detta beror på.
Och jag saknar Elina så mycket att jag får ont i magen...
Och jag saknar Elina så mycket att jag får ont i magen...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Många kramar! Jag vet ju inte direkt vad som är normalt och inte, men jag kan tänka mig att inget av de där är så konstigt att du känner. Det är ju bara en månad kvar till en ganska stor förändring som du måste förbereda dig på och då är det säkert naturligt att gå igenom alla tänkbara känslor och scenarion. Du måste ju vara förberedd=)Och går du igenom allt detta nu så kan du när den lilla/e äntligen kommer ägna all tid och kraft till att vara den underbara mamman som jag vet att du kommer vara!:)
Men som sagt...jag vet ju egentligen ingenting utan gissar bara lite=P Det enda jag vet är det där om att du kommer bli en super bra mamma! Så när du känner dig nere eller iskall eller hur det nu är, se det som förberedelse och var lycklig över att det är så, för alla de här jobbiga känslorna leder om 37 dagar till det bästa som antagligen kommer hända i ditt liv!
Och ta och ring Elina och prata lite skit med henne en stund=) då blir nog allt lite bättre!
Ta hand om er=)
Många kramar kära vän!
Ops.. glömde skriva namn, men jag antar att du vet vem denna otroligt filosofiska människa är ändå:P
Och vad som än händer så har du alltid mitt stöd! Bara så du vet!
Kram igen!:)
(avstår avsiktligt från att skriva namn denna gång, så du får gissa lite:P)
Hej gumman!! jag var där själv för inte så längesen, och jag tror mig då förstå nästan precis hur du känner.. Man känner sig som en stor boll, oroar sig, oroar sig för framtiden, undrar, tänker funderar, ena stunden lyckorus och andra stunden gråtfärdig och undrar hur man ska fixa allt. Jag for oxå runt som en tok och stressade över allt som skulle vara klart inför bebisens ankomst.. (Kan ju säga att mycket av det man trodde man skulle använda och hade köpt inte blev använt så värst mkt.. och jag önskar nån sagt till mig att det inte behövs så mycket från början) Men det e ju så roligt oxå å handla grejor, boa å göra fint.:) Som ovanstående skrev, så vet jag oxå att du kommer bli en underbar mamma. Håll ut! (lätt å säga) snart har du eran bebis i famnen. Magisk känsla! /Kramis från Malin
Skicka en kommentar