11 december 2010

Det gör så ont...

älskade, lilla Harry klarade sig inte, trots medicin och att veterinären tagit bort urinstenarna. Antagligen hade det redan gått för långt och kanske till njurarna tom. För han återhämtade sig inte efter narkosen. Han somnade in igårkväll.
En enorm sorg och saknad känner vi efter den mysigaste katt vi någonsin träffat. Ingen som kryper upp i knäet och vill sova eller lägger svansen i ansiktet på oss tidigt tidigt om mornarna när vi trängs allihop i dubbelsängen. Men värst var nog i morse när Joline letade efter honom...

Vi saknar dig så mycket Harry. Hoppas att du är på ett bättre ställe nu.

2 kommentarer:

erika sa...

men va fy fasiken tråkigt!=( Kram till er!

Anonym sa...

Nej, fan va tråkigt, lilla Harry :,(//Maja