Lugnet & euforin

Körde hem i 60km/h den sista biten. Kändes som att åka båt mer än bil & jag är glad att vi kom hem i det här skitföret. Ensam sitter jag här och smälter all god mat som vi ätit ikväll! Joline & Henrik somnade i bilen;) Så nu är det jag som får elda en stund och kolla att äggkläckaren håller rätt temperatur innan det är dags att gå till sängs. Imorgon väntar ett fikabesök hos min vän E & lille A. Kommer bli toppen att få komma bort från huset efter några dagar hemma. & Henrik för några timmars egentid han med:)

Har ni varit ut och tittat på månen förresten? Gör det! Helt underbart vackert! Väldigt stor och eldigt orange. Nästan så jag körde av vägen bara av att titta på den. Underligt hur euforisk man kan känna sig av att uppleva alla fantastiska saker omkring oss. I naturen känner jag mig verkligen hemma och när man verkligen är mitt upp i och ser dem där otroliga månskenen, vattenfallen, regnbågarna, träden, norrskenen osv. så är det så fantastiskt att man bara vill visa alla hur lyckligt lottade vi är. Det är en "fjärilar-i-magen" känsla och rysningar i hela kroppen.
Det känns tryggt & hemma samtidigt som jag många gånger fascineras av alla naturens under som känns nästintill overkliga. Kanske är det sen dem kvällarna som pappa alltid visade stjärnhimlen eller sjön & påminde oss om vilken tur vi har som bor här, till skillnad från många andra här i världen som lever i en helt annan verklighet, som har gjort att jag alltid känner en sån tacksamhet.