För så ofta jag fick höra att eftersom hon sov med oss i sängen så skulle hon inte vilja sova i egen säng. Men jag kände faktiskt på mig att hon skulle klara det så bra, eftersom jag aldrig behövde vara i sängen när hon lades för natten. Det var bara för mig att lägga ner henne och röra mig lite så madrassen gungades så sov hon som en stock sen. Allt eftersom hon blev äldre så behövdes inte ens det och DÅ kände jag att nu är hon redo för att sova i egen säng. Nu är hon trygg i att sova ensam. Och sen dess har hon sovit i sin säng utan problem. Jag lägger ner henne efter kvällsmålet, ger nappen och snutten och sen går jag. Tittar till efter några minuter och då sover hon som oftast.
Det är skönt att slippa tänka på att inte rulla över sin bebis i sin säng och kunna kramas med sin sambo, men det kändes nästan sorgligt att hon inte låg där bredvid och höll i mitt finger som hon brukade. Att hon klarar sig utan mig nu. Hon är så duktig:) Fast ibland då somnar vi om alla 3 på helgerna och sover länge. Så mysigt!
Ville bara säga till alla mammor där ute att ni känner era barn bäst och ni vet vad som är bäst för dem! Lyssna på goda råd men följ hjärtat!
Kram & Godnatt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar