Andas

Idag har jag sinneligt varit frånvarande i mitt jobb. Mina tankar har varit hos anhöriga och nära till en fin ängel i himmelen. Det är ett lugn men samtidigt en brännande smärta bakom ögonlocken som ständigt gör dig påmind. Men vi måste sörja och vi måste uppleva sorg och smärta för att älska innerligt, det är mitt ledord i jobbiga tider.

På senaste tiden har jag känt mig som en motpol och inte riktigt känt att jag hör hemma någonstans. Som att jag söker efter något som fattas eller måste sortera mina känslor. Ibland vore det så mycket lättare om jag inte kände så mycket kanske..att bara vara som det så härligt heter.