Mitt-i-veckanfunderingar

Redan onsdag! Härligt men samtidigt jobbigt att veckorna går så himla fort nu. Tentan på fredan till exempel känns väldigt nära nu;) Men skönt att det snart är mars månad och vi kan börja njuta av värmande solstrålar!

Sitter just nu och pluggar på gamla tentor och tänker på hur mycket det är som ska göras till sommaren. Det är ju lätt att sitta vintertid och planera och ha storartade listor, men sommaren är ju tyvärr alldeles för kort... vet inte riktigt hur vi ska lösa entrén till huset. Just nu är det bara en bro med lutande tak framåt, alltså att snön rasar mitt framför bron om ni förstår. Vill ju ha som ett extra litet kallrum innan man kommer in där man kan ställa stövlar och kattlådan t.ex. som smutsar ner så mycket annars inomhus. Men då helst med ett sånt här tak ^ sett framifrån:) Vilket verkar vara svårt... kanske hinns det inte ens med den här sommaren. Vi får fortsätta fundera.

Hälften av trappan är spacklad nu och ett trappsteg målat. Ska visa senare. Hoppas på att spacklet ska hålla bara, den är åtminstone finare än innan kan jag konstatera när jag målat. Så får man väl smyga lite;)

Känner mig lite bättre i halsen idag så det blir ett mag & ryggpass hemma och kanske en powerwalk på det. Tror det blir lagom ansträngande. Är ni fler som tränar som läser bloggen? Skulle vara kul om ni lämnade ett avtryck:)

Till helgen ser jag fram emot kamskurs i Äspnäs Bygdegård:) En ny generation kamsmakare/makerskor ska läras upp och jag ser fram emot att få äta dem sen:D Sen hoppas jag på att vi kanske kan fixa barnvakt till söndan så jag och Henrik kan städa upp lite hos hönsen. Skulle gissa på att det är dags att fixa reden och att dem kommer börja värpa snart efter vinteruppehållet:)

Tillbaka till studierna..ikväll åker jag ner till fina Sandra och planerar lite inför födelsedagen:)

Trött & en massa babbel...

Regnet öser ner ute, jag som skulle skynda mig ut & ta in tvätten... Visserligen är den under tak men vart är orken? Jag är rätt less på att diska vår disk på gräsmattan och behöva värma vattnet med vattenkokaren först, bo i en trång husvagn med 6 st katter (varav 5 kattungar hänger i gardinerna konstant & härjar...), less på att behöva låna dusch, less på att saker ligger utspridda överallt... Att campa i framtiden kommer aldrig komma upp som förslag till semester i vår familj någonsin.

Det  är inte länge kvar nu, tack vare fantastiska & underbara människor! Ska bara hålla ut lite till... Imorgon måste vi nog till mamma & pappa i Äspnäs jag & Joline, det ska bli regn & alternativet är att sitta inne i en trång husvagn & försöka sysselsätta henne eller att tvingas vara ute i regn & rusk. Skulle väl inte vara så farligt om inte glömska mamman glömt regnkläderna på dagis... Som Joline i tisdags blev hemskickad ifrån då hon troddes ha vattkoppor. Var till läkaren igår som inte ens han kunde säga om det var det eller inte. För mig ser det ut som myggbett, vissa har redan försvunnit, inga är vätskefyllda och hon har inte haft någon feber. Men hon får vara hemma, better safe then sorry antar jag. Det var ju tydligen någon som haft det nyligen på dagis, det kan ju bryta ut vilken dag som helst också.

På måndag börjar skolan och jag är så nervös man kan bli. Känns toppenkul att börja plugga och oron ligger nog i hur bra jag kommer lära känna de andra eleverna på kursen. Men det ska nog gå! Tur jag har S som kan guida mig också första dagen:) Att vara blyg är ett jäkligt stort handikapp...

Nu ska jag traska in till huset, samla ihop tvätten & ge mig tusan på att gå & lägga mig & vakna på ett bättre humör imorgon. Har en rolig resa att se fram emot också i slutet av september som ett litet avslut på den här mest omfattande renoveringsresan. Ska fundera ut något till alla fina som hjälpt oss under den här tiden också, även om det inte kommer visa nog hur mycket vi uppskattar dem.

Godnatt på er!

Längtar ut!

Håller på att längta ihjäl mig efter att åka upp till Dunnervattnet där mamma och pappa har stugan och vandra, plocka lingon och svamp. Problemet är att få någon med sig som vill detsamma:P Vet inte om jag vågar mig på att ta med mig lillan själv och fara upp med packning och allt. Jag menar, hur ska kunna få plats med mer på ryggen än henne;) Kanske att jag får med mig sambon, men han lät väldigt skeptisk då det är lite pyssel på huset som måste göras. Önskar jag kunde släppa det bara och få det ur tanken... att huset blir inflyttningsklart är ju ändå det som är viktigast.

Så mycket...

3 böcker på 10 dagar, en renovering som gör att tiden för mig att läsa är inte nog (fast det måste ju göras så vad ska man säga/göra?), en tenta & inga instuderingsfrågor gjorda överhuvudtaget, 4 föreläsningar kvar att lyssna på, vad gör jag om jag inte kommer in på ekonomutbildningen i höst?, måste ha en plan B, vill kunna umgås med Joline utan att känna mig pressad och stressad över att andra saker måste göras, vill ha tid att träffa & umgås med mina vänner.

en kaffe till ikväll & fortsätta läsa innan ögonen inte orkar vara öppna längre. Älsklingen är ute i huset och tar kvällskiftet. Jag har redan varit ute & slängt skräp i containern i 2 timmar medans jag lyssnade på en föreläsning om buddistisk fundamentalism. Är så lycklig & glad över att ha så underbar familj omkring mig & som hjälper oss med huset & att renoveringen går så bra, men ibland & just nu ikväll är det riktigt jobbigt.

Får ingen klarhet....

Sitter med kurslitteraturen och försöker reda ut hur en sådan människa kan tänka och agera på det sätt den gör. "The Fundamentalist Mindset" skriven av bl.a. Charles B. Strozier... Läser om paranoia, förödmjukelse, vrede och aggressioner som ett sätt att förklara men det går ändå inte in! Här sitter jag med alla teorier och spekulationer men det hjälper ju ingen av de drabbade i Norge nu. Kalla kårar gick längs med ryggraden igår när jag hörde om bombdådet, ju mer man läser och lär sig ju läskigare blir det när man inser vad vi människor är kapabla till... Det finns inga ord för hur ofattbart och tragiskt det är det som drabbat de inblandade i Norge...

En stilla kväll hos oss

Hämtade inte hem katterna idag, lilla Selma ville ut och hann inte komma in så vi kunde samla ihop truppen och åka. Joline var trött, hungrig och ville ingenting. En banan gick ner iaf på vägen mot Ström så lite energi fanns så vi kunde handla och fylla kylskåpet hemma.

Jag skulle hem och läsa och Henrik natta, men jag hamnade visst med disken och massa stök med tomatplantorna jag tagit hem och klockan hann bli 22 innan jag var klar med det. Hann dock läsa klart en fallstudie om hur en enkel man omvandlades till en fundamentalistisk martyr . Det får en att fundera vill jag lova. Hur mötet med en annan kultur kan krocka så till den milda grad att man väljer att stärka sin egna tro, innan var han inte alls särskilt troende, och skapa sig en "fiende" som man kämpar emot i Guds namn. Allt är svart och vitt, gott och ont, Gud och Satan. Hur enkelt det är att legitimera våld, då egentligen våld är förbjudet inom nästan alla religioner, genom att förvränga eller tolka vissa delar av "den heliga skriften" som att det är legitimt enligt vissa kriterier. Sätta sig in i hur dessa människor tänker, hur stor makt ledarna för dessa grupper har och hur en hel grupp kan gå samman i de ideologierna och tankarna. Hur tänker egentligen individen i gruppen? Vem är denne/denna som ansluter sig till en sådan grupp och som ex. väljer att bli en martyr?

Fundamentalism är en motsättning till modernismen och globaliseringen, en motsättning till hur utvecklingen i samhället har lett till att religionen fått mindre inflytande och numera är något som är privat för individen. Staten och kyrkan t.ex. är numera åtskilda i de flesta samhällen och var och en får ha den religion som den vill utan att det har någon påverkan på t.ex. sitt arbete. En fundamentalist vill att lagen ska baseras på "den heliga skriften", en teokrati och inte den demokrati som de flesta länder har idag. Som en pytteliten sammanfattning av det hela;)

Nu är timmen sen så nu ska jag joina älsklingarna:)

Vägskäl

Jahapp, det blev ju ingen gårdsbutik i sommar så till hösten är det väl dags att komma på vad jag vill bli då...vilket inte är det enklaste! Jag har ju varit inne på ekonomispåret så länge nu att jag inte egentligen har någon aning om vad jag vill läsa. I framtiden så vill jag ju vara egen företagare, så kanske är jag inne på rätt spår ändå? Om man inte vill arbete inom vård och omsorg i Strömsund så är nog att starta eget det enda valet för mig, för vi vill ju bo kvar. Om jag skulle välja vården så är jag nog mer inne på medicinsk tekniker än sjuksköterska faktiskt, men det är en lång väg tills man är där och jag vet inte om jag har tålamodet:P

Tar tacksamt emot förslag på utbildningar som verkar intressanta! Måste som sagt sätta mig in i det här nu...

Tisdag

Rubrikerna blir inte roligare än så här nu, mer fantasi finns inte :P
Var till Vårdcentralen med lillan idag och fått hydrokortison och Tavigyl, de trodde att hon kunde reagerat på någon mat eller kanske sköljmedlet vi har så nu ska vi utesluta en del grejer som hon kan tänkas reagera på så hoppas jag att det ska bli bra! Däremot är hostan inte bättre... men det kunde ju hålla i sig länge tydligen. Åh, är inte det, det mest irriterande man kan få höra?! Vi är ju så oroliga att det ska vara något annat som framkallar hostan och så får man såna svar, som om vi skulle överreagerat. Älskade lilla hjärtat vårt, det gör ju så ont i oss när du mår dåligt!

Har precis kommit in från den dagliga promenaden, ska ringa syster strax och prata företag igen. Tydligen så ser det ljust ut för oss och kommunen ska komma och inspektera systers kök bl.a. och se till att det är godkänt. Känns toppen att de inte var omöjliga iaf! Mitt humör är allt annat än toppen idag, det känns som vissa saker måste få släppas ut som legat och väntat nu när allt annat gått i 180 och det inte riktigt hunnits med. Det är konstigt hur jag nästan kan känna att det äter upp mig ibland inifrån när jag mår dåligt, det märks på vågen också och det är inte bra. Som att det jobbiga kräver så mycket energi så det blir inte så mycket över. Ska försöka reda ut det på än gång så det är ur världen och den postitiva energin kommer tillbaka!

I have a dream...

Tänk så underbart det skulle vara att öppna en alldeles egen liten gårdsbutik. Den lilla bakstugan som invändigt är nymålad skulle passa alldeles perfekt. Vi skulle sälja lantlig inredning, ägg och kycklingar från våra höns och kaffe och vackra cupcakes.

Kanske kan drömmen bli sann, det hoppas jag och älsklingen på. Nästa fredag har vi ett möte med en kvinna från SUAB, Strömsunds utvecklingsbolag, för att diskutera om det finns några möjligheter. Vi ser en massa, bara vilja och kapital som behövs.

Drömmer vidare och knåpar på affärsplanen...

Inte så rolig torsdagmorgon

Natten har varit sådär, Joline är krasslig och störs av sin hosta och blir så ledsen för att hon inte kan sova. Halv ett kom vi i säng iaf och efter många vridningar och vändningar så somnade hon tillslut emellan oss. Henrik kom iväg sent till jobbet i morse pga det och jag gruvar mig för att jag måste slänga på mig och lillan kläder och bege oss ut i kylan. Veden räcker inte långt när man vaknar till ett 15 grader varmt hus:/ Fast nu är det ju uppe på 16 iaf:P Fast är inte det här charmen med hus, eller hur det var.... hur som helst så måste jag dra Joline i pulkan samtidigt som jag bär vedkassen, tufft men jag lär ju bli varm iaf:)

Vill också poängtera att jag inte haft några dumma kommentarer här på bloggen, men eftersom jag är en flitig läsare själv så stöter jag på en hel del fula saker. Ville därför höra vad ni tycker, det är ju svårt när det inte skrivs så mycket i mitt kommentarsfält att få någon uppfattning om mina läsare;) Varför är ni så snälla? Eller är jag för oprovocerande i mina inlägg? Kanske det.

Ha en trevlig torsdag & tänk i morgon är det fredag igen!:D

Det här med bloggar...

Jag blir så irriterad! Jag förstår inte riktigt de som ska hoppa på och skriva dumma kommentarer i bloggar. Har stört mig länge på att vissa tar illa vid sig osv. T.ex. bara för att jag skriver här att jag gör på ett sätt när det gäller, vad ska vi säga, min dotters sovrutiner tar vi, så betyder ju inte det att jag kritiserar andras. Och bara för att jag inreder mitt hem i vitt så tycker jag inte att ditt hem är fult för att du gillar grönt eller liknande!
En blogg är personlig och man väljer själv vad man vill dela med sig av. Jag skriver inte varje dag jag badar Joline, men det betyder ju inte att jag aldrig badar henne. Ni förstår vad jag menar... Ibland delar jag med mig av roliga saker och ibland dåliga och jobbiga. Men det finns inte en chans, om ni inte känner mig förstås, att ni kan veta precis hur jag lever mitt liv genom att bara läsa det jag skriver här. Det mesta är ju ganska ytligt. Jag försöker dela med mig lite av min vardag, vår renovering och det som ni kan tycka är roligt att läsa=) Lite inredningstips och så.

Skulle vara roligt att höra vad ni tycker och tänker! Ni som bloggar, skriver ni allt? Är ni rädd för att skriva vissa saker? & ni som läser, vad skulle ni vilja läsa mera om här?

Men det ordnar väl sig tillslut...?

Fick panik i morse. Joline var inte sitt vanliga jag utan mammig och gnällig och missnöjd, som man kan vara alltså när man har en tand som kliar. Jag hade jättemånga kapitel olästa och ett mycket viktigt samtal om en mycket jobbig sak att ringa som hängde och tyngde på mina axlar. Det finns ingen som kan beskriva hur otillräcklig och liten jag känner mig idag. Att det aldrig kan vara helt bra.

Iaf så fick min underbara sambo och min otroligt fina syster mig att vända på det hela och all energi som gick åt till att vara ledsen lade jag ner i mitt skolarbete efter jag kommit in från promenaden och Joline somnat. Så nu är alla frågorna klara och mailade!

Jag törs inte ha några förhoppningar eller planer på något numera, för ingenting blir så som man hade tänkt ändå har jag märkt.

Nu är det bäst att jag börjar med lunchen innan Joline vaknar.

Rise and Fall...

Just nu har jag så himla svårt att saker och ting kommer att lösa sig. Det känns som så fort man rest sig och kan stå stadigt på benen från en riktigt jävla hård smäll, så kommer ytterligare än och ännu en, och så fortsätter det. För varje gång man kliver upp och borstar av sig så känns benen lite svagare för varje gång och nu, just nu, så funderar jag allvarligt om man inte bara ska ligga kvar. Att få höra "försök tänk positivt!" och försöka allt som bara går funkar inte längre.

Nä, nu ligger jag kvar och ser vad som händer istället,  för kanske kommer hjälpen då man verkligen verkligen behöver den som mest?

Jag är så tacksam för...

...att min lilla älskling sover så bra på nätterna!

För så ofta jag fick höra att eftersom hon sov med oss i sängen så skulle hon inte vilja sova i egen säng. Men jag kände faktiskt på mig att hon skulle klara det så bra, eftersom jag aldrig behövde vara i sängen när hon lades för natten. Det var bara för mig att lägga ner henne och röra mig lite så madrassen gungades så sov hon som en stock sen. Allt eftersom hon blev äldre så behövdes inte ens det och DÅ kände jag att nu är hon redo för att sova i egen säng. Nu är hon trygg i att sova ensam. Och sen dess har hon sovit i sin säng utan problem. Jag lägger ner henne efter kvällsmålet, ger nappen och snutten och sen går jag. Tittar till efter några minuter och då sover hon som oftast.

Det är skönt att slippa tänka på att inte rulla över sin bebis i sin säng och kunna kramas med sin sambo, men det kändes nästan sorgligt att hon inte låg där bredvid och höll i mitt finger som hon brukade. Att hon klarar sig utan mig nu. Hon är så duktig:) Fast ibland då somnar vi om alla 3 på helgerna och sover länge. Så mysigt!

Ville bara säga till alla mammor där ute att ni känner era barn bäst och ni vet vad som är bäst för dem! Lyssna på goda råd men följ hjärtat!

Kram & Godnatt

Sista dagen

Idag är sista dagen på utmaningen. Jag har inte gjort något jag skrev att jag skulle idag... jag är trött, har ingen ork och inget intresse för något. Vet inte vad det är som sugit musten ur mig. Om det är dieten, vädret eller något annat. För förkylningen är det inte även om det skulle vara den bästa förklaringen. Jag tror att det mer är en psykisk än en fysisk trötthet. Hoppas att en skön natts sömn ska göra susen och i morgon är jag pigg och kry igen.

Solrosor har jag ju faktiskt planterat idag. Så enkla, men såå vackra tycker jag!

Ny vecka

Vår helg har varit jättebra:) Mamma & pappa har varit här och busat med Joline, och vi har ätit alldeles för gott... Igår så blev det mys framför tvn med Bingolotto och goda ostar med kex;)

Har blivit mycket funderingar kring vikt och träning också. Önskar att jag bara kunde fortsätta köra på som jag gjort med 3 konditionspass och 2 styrkepass per vecka, men jag nöjer mig inte där... Tycker att det går för långsamt och försöker hela tiden att hitta bättre sätt att gå ner:P Men jag måste acceptera att det är så det ska gå till, för att man ska få behålla målvikten sen! Tur att det är så roligt att träna, så blir det en sån här helg med mycket gott så kanske det inte gör sån stor skada;)

Idag vaknade inte Joline & jag förrän halv 8 då Henrik ringde och bad mig skjutsa ut soptunnan till vägen. Härligt att få sova oavbrutet! För strax blir det en powerwalk på en timme och ikväll blir det en intervall:D

Hoppas att mina kläder kommit fram också!:)

Trött...

Har precis ätit middag och blivit klar med städningen hos hönsen. Toppenfint blev det! Men guud så trött jag är nu... Skulle ha hunnit med så mycket mera. Stolarna får nog vänta tills i morgon, men tvätten har jag hunnit med och dopkorten är ju inte så ansträngande, bara kul;) Min kropp är iaf helt mör efter snöskottning igår och städningen idag. Men skönt att ha det gjort! Lite konditionsträning ikväll bara och sen i morgon börjar jag med träningsprogrammet på allvar. Mamma & pappa ska ju ta med min träningscykel hit nästa helg. Tills dess blir det hopprep och promenader.

En kopp kaffe till tror ja...

1 år i ett töcken av lycka!

Tänk att det är ett år sedan jag tog ett graviditetstest som förändrade hela vår värld.
När stickan visade 2 streck (positivt) kunde jag inte riktigt tro mina ögon.
Det bästa som hänt oss, helt klart!

Något att fira?

Är lite nyfiken av vad ni tycker gällande Alla hjärtans dag, är det något man ska fira? Vissa tycker ju bara att det är ett marknadsföringsknep för att få sälja och somliga tycker att man inte bara ska uppskatta varandra bara under denna dag. Själv tycker jag det är lite mysigt:) Visst ska man visa att man tycker om varandra ofta, men kanske att det finns en Alla hjärtans dag som gör en extra uppmärksam och påmind. Att köpa en massa dyra presenter är ju onödigt, en fin gest är ju värt såå mycket mer! Att den man tycker om lagt ner tid och tanke visar att man bryr sig. Det är viktigt, oavsett dag!

Men åh...!

Varför ska män vara så konflikträdda!